Madame Delphine Lalaurie
de franska kvarteren i New Orleans och har länge varit genomsyrad av berättelser om spöken och det ockulta. Men ibland är levande medborgare mer skrämmande än de döda.
Delphine Macarty växte upp med all finare saker livet hade att erbjuda. Den unga societets - som även drottningen av Spanien fann vacker - umgicks med överklassen så smidigt som hon vävde sig genom tre äktenskap: först till en spansk diplomat, då en framträdande bankman, och slutligen till stadens enda tandläkare, Dr. Leonard Louis Nicolas Lalaurie.
År 1831 köpte Delphine en fastighet i sitt eget namn, det var väldigt ovanligt på den tiden att kvinnor ägde eller köpte hus. Hon byggde om herrgården som hon ville ha den och när den var färdig så flyttade maken och döttrarna in.
Byggnaden såg väldigt blygsamm ut från utsidan, men insidan var överdådigt dekorerad med snidade mahogny, massiva ljuskronor och tyger som impoterades från Asiden. Naturligtvis blev Delphines hem fokus för New Orleans eliter i samhället. Hon hade tjusigt porslin och berömda konstverk på sina väggar. En inbjudan till Herrgården blev den mest eftertraktade objektet i stan och alla ville umågs med Familjen.
Byggnaden såg väldigt blygsamm ut från utsidan, men insidan var överdådigt dekorerad med snidade mahogny, massiva ljuskronor och tyger som impoterades från Asiden. Naturligtvis blev Delphines hem fokus för New Orleans eliter i samhället. Hon hade tjusigt porslin och berömda konstverk på sina väggar. En inbjudan till Herrgården blev den mest eftertraktade objektet i stan och alla ville umågs med Familjen.
Rykten började sprida sig om Delphines korta humör och hur hon misshandlade sina slavar. De lokala myndigheterna blev dittsända för att kontrollera hennes hushåll och se till så att hon följde alla lagar som gällde. De kunde inte hitta något fel, men grannarna fortsatte att misstänka att något inte stod rätt till. För Delphines slavar skulle komma och gå alldeles för fort.
En dag hörde grannar ett tumult på Delphines bakgård. Delphines 12-åriga slav Leah fick problem när hon kammade Delphines hår och hon blev inte glad över det. En äldre kvinnlig slav jagade ner flickan på gården, men flickan vände och sprang upp till översta våningen. Leah trycks upp mot balkongräcket i ett försök att undvika straff, men på nått sätt så föll hon, vissa säger att hon kastade sig till trottoaren nedanför och dog. VIssa säger att Delphine puttade henne.
Någon skyndade sig att samla ihop flickans kropp och begravde henne på Delphines egendom, men skadan och ryktena hade gjort sitt. Efter ett tag greps Delphine och hennes slavar såldes på auktion. Men Delphine fick bara böter, och släktingar köpte tillbaka hennes slavar och gav dom till henne.
Den 10 april, 1834 bröt det ut en brand i Laluries kök. Brandmännen rusade för att stoppa branden och hittade en äldre kvinna fastkedjad vid rummets öppna spis. De skär genast fri henne och förde henne i säkerhet, bara för att höra henne erkänna att det var hon som startade branden som ett självmordsförsök. Hon sade att Delphine hade hotat med att ta upp henne till översta våningen. Och enligt en äldre kock, så var det att varje slav som togs upp till övervåningen sågs aldrig till igen.
Efter att ha hört den gamla kockens berättelser så visste myndigheterna att dom var tvunga att genomsöka huset. De gick upp till den översta våningen, bröt upp dörrarna och fick se en hemsk skådeplats. över ett dussing slavar, några fastkedjade vid väggen, andra i burar, kroppsdelar låg spridda över golvet och organ och huvuden staplade i hinkar.
En man hade fått könsdelarna avlägsnade, en annan hade fått ett hål öppnat i huvudet och ett verktyg infört i hålet för att röra omkring i hans hjärna. En kvinna hade fått armar och ben amputerade och fått huden skuren i märkliga mönster, en annan kvinna hade fått armar och ben brutna, invikta under kroppen och sedan placerats i en hundbur för att få benen att växa ihop i fel vinklar, vilket fått henne att likna en "mänsklig krabba".
En pojke på 12 år hade fått huden i halva ansiktet bortskalat för att avslöja muskler, senor och blodkärl, vilket hade blivit svårt infekterat. De flesta var döda, andra bad om att få dö, och fördes till ett sjukhus där de också snart avled. Det brukar anses, att Delphine ensam var ansvarig, och att maken vände "ett blint men väl vetande öga" åt händelsern
När grannar fick höra talas om allt detta så förvandlades dom till en våldsam folkhop, berstörta av dom grymheter som begåtts på deras egen gata, så bröt dom sig in i herrgården och nästan rev den.
Delphines make Louis- som hade ignorerat sin frus ondska var inte hemma när branden startade. Han måste ha hört talas om upploppen eftersom han lämnade området och hördes aldrig av igen.
Delphine själv flydde omedelbart till hamnen, hoppade på ett fartyg och lämnade bakom sig glamour och prestige hon hade byggt upp. Lite är känt om henne efter det. Rykten cirkulerade om att hon åkte till Europa och kom tillbaka till New Oreleans senare i livet. Register visar att hon dog i Paris 1849, trots att hennes kropp senare blev uppgrävd och flyttad tillbaka till sin hemstad.
Idag finns det många spökhistorier om Delphines herrgård och slavar. och i American Horror Story så spelar Kathy Bates rollen som Delphine.
LaLauries hus fick snart rykte om sig att vara ett spökhus; det såldes 1837 men undveks och stod länge tomt. 1865-1878 var det en flickskola, 1882 en kortvarig musikskola för societetsdöttrar, 1923-1932 en institution för ungdomsbrottlingar, och 1932-1942 lokal för frimurarna - för det mesta var det dock ett hyreshus, som långa tider stod tomt då gästerna klagade över påstådda mystiska händelser.
1969 köptes huset av en privatperson som renoverade det till bostad. Under renoveringen upptäcktes skeletten av 75 olika kroppar under golven.Det enda bevis för att hennes kropp fortfarande existerar är en enkel plack i djupt hemsökta New Orleans kyrkogård # 1. Den lyder: "Madame Lalaurie, född Marie Delphine Macarty, décédée à Paris, le 7 Décembre, 1842,