creepyghost.blogg.se

Experimentet

 

Mot slutet av 1940-talet förseglade sovjetiska forskare fem stycken fängelsemedlemmar i en lufttät kammare och doserade dem med en experimentell stimulantgas för att testa effekterna av långvarig vakenhet. Deras beteende observerades via tvåvägsspeglar och deras konversationer övervakades elektroniskt. De lovades sin frihet om de kunde gå helt utan sömn i 30 dagar.

De första dagarna av experimentet gick bra . Däremot började männen på femte dagen visa tecken på stress och blev överhettade med att underkänna sina omständigheter. De slutade samtala med sina andra medfångar och valde istället att viska om varandra till mikrofonen, tydligen i ett försök att vinna forskarnas tjänster.

 

På den nionde dagen började skriken. En av dom intagna sprang runt i rummet och skrek för full hals i flera timmar. Lika förvirrande var reaktionen hos de andra intagna, som började riva itu de böcker som de hade fått läsa, de smetade in sidorna med avföring och sattes  på rutorna så att deras handlingar och vad dom gjorde kunde följas.

 

Plötsligt som skrikande började så slutade de tvärt. Männen slutade att kommunicera helt och hållet med varandra. Tre långa dagar gick utan ett ljud innifrån kammaren. Forskarna hade en dålig känsla och via speakern sa dom " vi öppnar kammaren för att testa mikrofonerna" sa de "gå bort från dörren och lägge er platt på golvet eller så kommer ni att skjutas. Gör ni som vi säger så kommer en av er att bli fri omedelbart.

 

Två dagar gick utan kontakt av något slag och forskarna diskuterade vad de skulle göra. Slutligen bestämde de sig för att avsluta experimentet.

Vid midnatt den femtonde dagen vädrades stimulantgasen ut från kammaren och ersattes med frisk luft för att förbereda männens frisättning. Men när männen förstod att dom skulle bli släppta så började dom att skrika och bad att dom skulle sätta på gasen igen.

Då förseglade forskarna dörren till kammaren och efter ett tag så skickade dom in beväpnade soldater för att hämta dom. Ingenting kunde ha förberett dem för vad dom skulle hitta där inne när dom kom in.

 

En av männen hittades död, han låg med ansiktet nere i sitt eget blod. Bitar av hans kött hade slitits av och fyllt avloppet, så vattnet blandades med allt blod. Längre in hittade dom de fyra andra männen som levde men som hade svåra sår, över kroppen. De hade rivit upp sina kroppar med sina händer.

 

De fyra som fortfarande levde verkade rädda för att somna och vägrade att lämna kammaren och bad forskarna återigen att sätta igång gasen.

När soldaterna försökte avlägsna fångarna med  våld, kämpade de tillbaka så grymt att soldtaerna inte kunde tro sina ögon, att dom orkade kämpa när dom hade så svåra skador, en led av spruken mjälte och led av svår blodförlust, men mannen kämpade på i över tre minuter innan hans kropp kollapsade.

 

De återstående männen gav upp och transpoterades till en medicinsk klinink för behandling. Den första mannen började att riva av sina muskler i överarmen och bröt ett ben i kampen när soldaterna försökte övermanna honom. Han fick en spruta lugnande och när den sattes in upphörde hans hjärta att slå och han dog.

 

Resten av männen fick gå igenom operationer utan smärtstillande med risk att dom också skulle dö. Men tydligen så kände inte männen någon smärta och de skrattade helt hysterisk på operationsbordet - så hysterisk att läkarna fick ge dom ett paralytisk medel för att immobilisera dem.

Efter operationen blev de överlevande till frågade varför de hade skadat sig själva och varför det så desperat villa ha på stimulantgasen igen. Var och en gav det samma svart.

 

 

Befälhavaren beordrade att experimentet skulle fortsätta, så männen och forskarna fick åka tillbaka till anläggningen. Men forskarna ansåg att de skulle utplåna alla spår av det misslyckade experimentet. De följde med dom sista männen in igen i rummet.

Huvudforskaren var förskräckt vid utsikterna av kommande experiment så han drog en pistol och sköt befälhaven i huvudet. Han vände sig om och sköt den ena av dom två överlevande mannen, han pekade med pistolen mot den sista mannan och frågade.

 

 

Har du redan glömt de sa mannen och log.

 "Vi är du".

Vi är galenskap som lurar inom er alla.

 

Vi är vad som finns under din säng varje natt.

Vi är vad du seder i tystnad och förlamning när du går till nattens fristad där vi inte kan tråka. "

Forskaren avfyrade en kula i hans hjärta. EEG-bildskärmen flatformad som mannen mumlade dessa sista ord: "Så ... nästan ... gratis.